Min livshistoria, typ

1998 kom en tjej på 4.1kg till världen, mina föräldrar döpte mig till Anna Alice Sofia Hedenstedt. Jag var en vecka tidigare än planerat, tänk hur stor jag skulle blivit om jag hade föds som planerat eller försent. Det var då planerat att jag skulle födas i början av januari 1999, men jag ville komma ut redan 1998 den 30 december. Jag växte upp med min storasyster Andrea som var två år och lite mer än åtta månader gammal när jag kom. Jag växte upp i Örby Slott, men jag hann bara bli ett halv år innnan vi flyttade till ett radhus lite längre bort i Örby. Gick på ett dagis som var gångavstånd till, på ca 10-13minuter. Sen börjar jag i Örby skolan som var ännu närmare än dagiset från mitt hem. Och på höstterminen när jag gick på sexårs separerade mina föräldrar, men min mamma flyttade inte så långt. Hon flyttade faktiskt väldigt nära där vi bodde från början, vilket var väldigt nära till skolan också. I ettan valde jag att börja på fotboll i Örby IS, trots min stora rädsla för blåmärken som jag hade då. Jag fick många nya kompisar, och några olika från klassen provade på, men det var ingenting för de. Skolan gick tyvärr bara till sexan, så i femman bytte jag till Kunskapsskolan i Enskede. Har nu gått där sen sexan, vilket innebär att jag har gått där i tre år. Tycker min skola är helt okej, lite sent att byta nu. Det här med eget ansvar är inte riktigt min grej, men väldigt bra förberedelse för gymnasiet osv. Första terminen i åttan så las mitt fotbollslag ner, men jag hade ändå snackat om att sluta på fotboll i ungefär ett halvår, så jag tog det inte så hårt. Nu gymmar jag lite halvbra, borde träna oftare än jag gör. Efter sommarlovet ska jag börja nian, vilket innebär att jag ska börja sista året i högstadiet.
 
Jag är en väldigt glad tjej, som skrattar åt det mesta. Men ibland har jag väldigt stora humörsvägningar, vilket kan vara både bra och dåligt. Det som är bra är att jag verkligen vågar säga ifrån och emot människor, tar ingen skit från någon. Men jag blir ändå väldigt lätt sårad, vilket jag inte alls visar så tydligt bland folk. Jag är väldigt nöjd med mitt liv, mina val jag gjort och mina kompisar såklart. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0